Tanken att president Afewerki inte skulle gå att rå på, att han skulle vara värre än alla andra diktatorer, är orimlig. Sverige och EU måste nu sända mycket kraftiga signaler. De måste officiellt och öppet kräva att få träffa den fängslade Dawit Isaak, som inte bara är svensk medborgare, utan också den ende medborgaren i EU som är samvetsfånge. Tragiskt nog är Dawit Isaak en symbol för det lidande som offren för brott mot de mänskliga rättigheterna ständigt utsätts för, över hela världen. Om demokratiska regeringar inte kan stå starka mot sådana övergrepp, så tappar de inte bara i trovärdighet: de blir passiva medhjälpare till de torterare som begår brotten.

Ur beslutet:

"Bara genom att överleva har han tvingat människor världen över att reflektera över yttrandefrihetens betydelse. Att säga att han därmed, som det heter i stadgarna, gjort förbudet synnerlig tjänst är närmaste en underdrift."

”Vi önskar att världen inte ska glömma honom. Att vår del av världen måste fortsätta att se honom”, säger Anne Oterholm, ordförande i Den norske Forfatterforeningen till NRK.no.

Priset ska varje år tilldelas en norsk eller utländsk författare som har utmärkt sig i arbetet för yttrandefrihet och tolerans i vidaste mening, skriver Forfatterforeningen på sin webbplats. Tidigare prisvinnare är bland andra den ryska journalisten Anna Politkovskaja, som mördades 2006, den israeliske författaren Amos Oz, Nobelpristagaren Wole Soyinka från Nigeria, den turkiske författaren Yaser Kemal och den kubanske skribenten Normando Gonzales Hernandez.

”Han har varit kritisk till regimen i Eritrea, och det har han fått betala för och sitter fängslad för. Vi vet inte hur det går med honom nu, vi vet inte hur hans hälsotillstånd är. Men vi vet att han har varit ute ur fängelset och inlagd på sjukhus. Vi räknar med att det inte står så bra till med honom”, säger Oterholm till NRK.

Priset är på 200 000 norska kronor och delas ut 14 mars.

Under sin fångenskap har Dawit Isaak tidigare mottagit ett flertal priser och utmärkelser:

• Han tilldelades 2009 års Tucholskystipendium av Svenska Pen. Priset delas ut årligen till en person som har tystats av makthavarna.
• National Association of Black Journalists i USA tilldelade 2008 Dawit Isaak och nio andra fängslade journalister i Eritrea Percy Qoboza-priset.
• I november 2007 gav norska Dramatikerförbundet sitt solidaritetspris till Dawit Isaak och hans kollega från Setit, Fessehaye Yohannes, som befaras ha dött i fängelset.
• Tidigare har Dawit Isaak tilldelats Publicistklubbens yttrande- och tryckfrihetspris till Anna Politkovskajas minne, svenska Reportrar utan gränsers Pressfrihetspris och Örebro läns journalistdistrikts internationella pris.
• Han har också nominerats till Europaparlamentets Sacharovpris 2009, till Årets journalist av internationella Reportrar utan gränser och till den brittiska yttrandefrihetstidskriften Index on Censorships pris till Hugo Youngs minne.

Som vi skrivit tidigare:

Prisutdelningarna är ett sätt att uppmärksamma Dawit Isaaks och de andra fängslade journalisternas öde och sätta fokus på förtrycket i Eritrea.

Redan innan han fängslades i september 2001 var dock Dawit Isaak prisbelönt för sitt författarskap. För versdramat Bana, som gavs ut i Sverige 1988, vann han tre år i rad priser vid den eritreanska kulturfestivalen i Bologna, Italien.

Press release

The Association of Eritrean Journalists in Exile (AEJE) would like show its gratitude to the Swedish PEN for presenting the Tucholsky Award to our compatriot, Mr. Dawit Isaak who has been in Eritrean jail since September 23, 2001. This award is another remarkable addition to the serious of tireless efforts and achievements of Swedish human right groups and NGOs to take up the cause of freedom of expression in Eritrea in general and the case of Dawit Isaak in particular. It can be recalled that last month, Dawit Isaak had been honoured to be a finalist for Europan Union’s Sakharov Prize.

We exiled journalists can’t miss the symbolism of the prestigious Tucholsky Award. We acknowledge that this award not only highlights the persecution of Mr. Dawit Isaak and his fellow colleagues but it also recognizes the struggle of Eritreans for democracy and justice.

Eritrea has been called easily the biggest jailor of journalists in a row for years. In 2009, on its Press Freedom Index, Reporters Without Borders has ranked Eritrea last of 173 countries. More than 30 journalists are in jail and many others have fled the nation to neighbouring countries of the Sudan, Ethiopia, Europe and North America. Pleas and calls for release of the jailed journalists met with stern rejection from the Eritrean ruling regime. In another revealing interview conducted in May 2009, with Swedish broadcaster, TV4 J with journalist Donald Bostrom, the Eritrean leader, Issayas Afewerki disparaged the great nation and people of Sweden and made it clear he has no intention of either releasing Dawit Isaak and other journalists or bring them to court. In his usual antics, he summarily accuses them of being ‘foreign spies’ and he added he will arrest more journalists.

In such dark and forbidding political climate, Eritrean journalists have paid and are paying heavy price. Awards and recognitions, such as the Tucholsky Award given to Dawit Isaak embolden the spirit of those us who are engaged in the struggle against tyranny. With justice-loving, honourable organizations as Swedish PEN, in our side, we members of the Association of Eritrean Journalists in Exile, feel confident our advocacy efforts will not be in vain.

Again, the Association of Eritrean Journalists in Exile (AEJE) would like to thank Swedish PEN for granting the honourable Tucholsky Award to Dawit Isaak.

Priset delades ut på Fängslade författares dag, den 15 november, av kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Priset, på 150 000 kronor, togs emot av Dawits familj vid prisutdelningen på Forum på Sigtunagatan i Stockholm.

 — Vad vi vill göra är att dels påminna om hans öde. Dels vill vi också se till att den dagen när han kommer ut ska han en ekonomisk startplatta för att börja om sitt liv. Så har det fungerat flera gånger för andra författare som har fått det här priset, säger Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN.

Bland tidigare pristagare märks bland andra Salman Rushdie.

Stödkommittén är tacksam för allt stöd som kan bidra till att Dawit Isaak släpps ur fängelset i Eritrea, där han har suttit fängslad utan rättegång i över åtta år. Dawitkampanjen är alltid i behov av bidrag. Vi tar därför tacksamt emot stora som små summor på stödföreningens bankgiro 5045-0295. Alla pengar går oavkortat till kampanjen. Eventuellt överskott vid Dawits frisläppande överlämnas till familjen i Göteborg.

Med anledning av årsdagen hölls i lördags manifestationer på åtta olika platser i Sverige efter initiativ av riksdagens tvärpolitiska stödgrupp fär Dawit Isaak; Malmö, Göteborg, Lerum, Linköping, Stockholm, Västerås, Uppsala och Luleå.

I onsdagens program av Babel (SVT2, 21:30) ägnas hela sändningen åt Dawit Isaaks öde.

"21:30 Babel Del 3 av 14. När blir han fri? I dag är det exakt åtta år sedan författaren och journalisten Dawit Isaak fängslades . Vem är han egentligen? Och vad skrev han? Vi möter hans familj, vänner och kollegor som berättar om människan bakom rubrikerna. För första gången presenteras också hans dikter och dramatik på svenska."

Det årliga priset tilldelas personer eller organisationer som försvarat de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten.

I motiveringen skriver Olle Schmidt:

 — Dawit Isaak sitter fängslad enbart för att han använt sin yttrandefrihet, vilket är en oinskränkt mänsklig rättighet. Min förhoppning är att nomineringen av Dawit Isaak ska uppmärksamma hans fall och förhoppningsvis möjliggöra hans frigivning. Isaak har enligt källor nu förts till det ökända Eiraeiro fängelset, vilket ofta kallas för slutdestinationen eftersom ingen ännu har lämnat det levande säger Olle Schmidt.

Bland tidigare pristagare märks bland andra Nelson Mandela och Aung San Suu Kyi.

Eritreanska statens representant, Yemane Gebremeskel, passade på att betona vilka Eritrea väljer att samarbeta med:

Mr. Yemane expressed the Eritrean government’s readiness to work with all partners that respect the independent path and choices of nations.

Huruvida EU:s representant Paolo Amadie instämmer i beskrivningen av EU framgår inte. Hon valde i stället att lyfta fram samarbetet mellan EU och Eritrea:

Ms. Paolo Amadie on her part said that the agreement reflects the continuity of cooperation between Eritrea and the European Union.

Samtalet, som arrangeras av Folkungaskolan och Corren, äger rum i Folkakungaskolans aula kl 19-21, onsdag 27 maj 2009. Kom i tid, antalet platser är begränsat!

No related posts.

För två år sedan, när de större tidningarna gick samman i en liknande kampanj, skrev jag att massmedierna ofta bara tycktes upprepa den historia som Rickard Sjöberg berättar i boken Dawit och friheten, som vi gav ut 2004. Medan journalister förstås varje gång måste ge en resumé om fallet, har medierapporteringen mer sällan tillfört ny kunskap. År 2009 kan inte frågan vara: Vem är Dawit Isaak och varför sitter han fängslad?

Som ett konstruktivt bidrag kastade jag därför ut ett antal uppslag till journalistiska jobb av ett slag som kräver de resurser bara en större medieredaktion kan uppbåda:

Jag skulle gärna läsa ett avslöjande reportage om hur den eritreanska regeringens kontrollapparat i Sverige fungerar. Hur förmår regeringen tusentals exileritreaner att fortsätta betala tvåprocentsskatten till hemlandet? Hur är det med ryktena om svartjobb och skumraskaffärer på Eritreas ambassad i Stockholm? Och vilken roll spelade regimtrogna grupper i Sverige i att få Dawit fängslad igen i november 2005?

Jag skulle också gärna se en granskning av hur flera EU-stater låter sina maktambitioner i Afrika gå före kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Varför förmår inte EU att hålla en gemensam linje mot Eritrea? Varför har Frankrike och Italien släppt in Isayas Afeworki i stugvärmen igen? (Ja, bokstavligt talat: den eritreanske diktatorn fick ett varmt välkomnande i den italienske premiärministerns sommarstuga).

Och varför har inte en enda svensk redaktion skickat en reporter till Asmara? Går det? Tja, inte heller utländska journalister är välkomna i Eritrea, men BBC har till exempel haft reportrar i Asmara även efter att deras korrespondent Jonah Fisher kastades ut i september 2004.

Det sista förslaget har förverkligats: Lars Adaktusson åkte till Eritrea våren 2008 och nu lär en ny mediedelegation planera en resa. De övriga uppslagen väntar fortfarande, så vitt jag vet, på en redaktion som är beredd att lägga tid, resurser och spaltutrymme på god journalistik.

Erik Jennische, som den 18 april 2002 skrev den första artikeln i svensk press om Dawit Isaak, byggde nyligen på med ytterligare två uppslag: Att granska EU:s bistånd till Eritrea och att granska UD:s och pressens agerande när Dawit först fängslades.

Och vi har fler journalistiska uppslag att bjuda på:

• Granska den svenska och europeiska flyktingpolitiken gentemot Eritrea! Vilken redaktion ska bli först att sätta samman ett reportage om flyktingarnas väg från Sudan till Sundsvall och beslutens gång från migrationsverket till regeringen? När får vi se en systematisk uppföljning om vad som har hänt alla dem som skickats tillbaka till undergången i fängelser och militärläger?
• Vi är också nyfikna på vem som finansierar den eritreanska staten. Eritreaner i exil skickar hem drygt 400 miljoner dollar per år och det lär utgöra Eritreas viktigaste officiella inkomstkälla. Därutöver kommer viktiga intäkter från EU och andra biståndsgivare i Europa. Men hur är det med de mer ljusskygga finansiärerna? Kina och arabstaterna lär vara viktiga partners och Ryssland förser både Eritrea och Etiopien med vapen. Men exakt hur ser penningflödena ut? Och vad ger Eritrea i utbyte?
• Vilka företag gör affärer med Eritrea? Några betydande handelsrelationer mellan Sverige och Eritrea finns inte och de utländska företagen som investerar i Eritrea kan räknas på ena handens fingrar. Men ett av dem har kopplingar till Sverige: Lundin Mining Corporation som gör affärer i guld, koppar och zink i Eritrea via Sunridge Gold Corporation och Sanu Resources Ltd. Ett jobb för en grävande ekonomijournalist?
• Svenskar av eritreanskt ursprung uppmärksammas sällan av svenska medier. Här finns ett gammalt garde av veteraner som flydde under självständighetskriget, en yngre generation som vuxit upp i Sverige och en växande grupp av nyanlända som flytt från PFDJ-regimens förtryck. Eritreas regering anstränger sig för att vårda relationen till de yngre generationerna, bland annat att bjuda unga exileritreaner till Eritrea, samtidigt som diffen mellan propagandan och verkligheten i Eritrea torde vara plågsamt uppenbar för alla.
• Den eritreanska oppositionen: Hur ser alternativen till PFDJ ut? När nu all opposition har kvästs i Eritrea, finns det förutsättningar för en demokratisering att ta sin utgångspunkt i exilen? Och vilken roll kan Sverige och EU spela för att bistå framväxten av eritreanska alternativ, förutom att avstå från att skicka tillbaka dem som lyckas fly?

Jag hoppas att tidningarna den här gången inte bara manifesterar tillsammans, utan också tävlar med varandra om att skapa ny kunskap om komplexet Dawit-Sverige-Eritrea — och att de gör vad de torde kunna bättre än att kampanja: Att gräva och att granska. Jag hoppas också att de kommer att axla det ansvar som följer av att sjösätta en bred massmediekampanj och hålla engagemanget vid liv över tid.

Och jag hoppas att vi om två år igen inte behöver instämma i Åke Wredéns suck:  ”Alla dessa journalister har inte en enda gång kommit på att de kan använda sitt enda riktiga vapen för att bidra till Dawits frihet: Journalistiken”.

Öppet brev till Carl Bildt angående Dawit Isaak

Öppet brev till Carl Bildt från stödkommittén för Dawit Isaak.

Bäste Carl Bildt.
Det är nu en dryg månad sedan nya uppgifter om journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaaks hälsotillstånd nådde oss. Uppgifter som tyder på att hans hälsa är allvarligt underminerad. Dawit Isaak har, som du väl vet, suttit fängslad i Eritrea utan åtal och rättegång sedan 2001. Han greps tillsammans med en rad andra journalister och skribenter. Vi som undertecknar det här brevet vädjar varje vecka, i brev som vi lämnar vid personliga besök på den eritreanska ambassaden i Stockholm, om att Dawit Isaak ska friges av humanitära skäl. Isaak är i dag, såvitt vi vet, Sveriges ende politiska fånge. Vi vet att regeringen arbetar för hans frigivning, vi vet att detta arbete enligt regeringen bäst sker i tysthet. Men vi vet också att fyra av de journalister som 2001 greps tillsammans med Dawit Isaak har dött till följd av de svåra umbäranden det innebär att sitta i ett eritreanskt fängelse.

Dawit Isaak har länge haft högt blodtryck, en livsfarlig sjukdom om den inte behandlas. Nu kommer också informationen att han har diabetes, en sjukdom som finns i hans släkt. Isaak har suttit i fängelse i många år, men nu räknar vi inte år utan dagar, timmar. Klockan tickar oroväckande fort. Det kan handla om en mycket kort tid som står till vårt förfogande för att kunna hjälpa honom.

I slutet av förra året flyttades Dawit Isaak tillsammans med många andra fångar. Senare kom uppgiften att han återförts till huvudstaden Asmara för att få sjukhusbehandling. Behandling på sjukhus innebär att en fånge är i mycket dåligt skick, i Eritrea behandlas fångar inte väl. Vi är starkt oroade över att möjligheterna att hjälpa Dawit Isaak till friheten hela tiden minskar. Med tanke på hans hälsotillstånd är tiden nu en väsentlig faktor.

En ännu oprövad möjlighet är en intervention från den svenske utrikesministern, ett svenskt besök på högsta nivå i Asmara. Om du, Carl Bildt, personligen reser till Eritrea och talar med den högsta eritreanska ledningen gör den svenska regeringen en insats som kommer att ha betydelse. Den Internationella Journalistfederationen, IFJ, och Internationella PEN har erbjudit sig att som utomstående parter medverka vid ett besök i Asmara. Att inte göra ett besök på platsen nu i en situation när Dawits Isaaks hälsa och tidsfaktorn riskerar att mötas på det mest olyckliga sätt, vore att ta ett politiskt mindre klokt beslut. Vi hoppas att du ser allvaret i situationen och snarast på plats i Eritreas huvudstad Asmara tar upp en diskussion om Dawit Isaak med den eritreanska högsta ledningen.

JESPER BENGTSSON
Ordförande Reportrar utan gränser
ULRIKA KNUTSON
Ordförande Publicistklubben
ARNE KÖNIG
Vice ordförande Journalistförbundet
BJÖRN LINNELL
Ordförande Svenska Pen
KERSTIN NELD
VD Sveriges Tidskrifter
ANNA SERNER
VD Tidningsutgivarna
MATS SÖDERLUND
Ordförande Sveriges Författarförbund
BJÖRN WIMAN
Kulturchef Expressen
LEIF ÖBRINK
Stödkommittén för Dawit Isaak

"On January 11 Dawit Isaak should have been moved from prison in Dongolo (about 45 miles outside Asmara) to Asmara. He is in a hospital belonging to the Eritrean Air Force. During his stay he kept very hard. Dawit has only contact with a doctor. No other hospital staff may see him. No relatives have not permission to visit him."

The information has been confirmed by independent sources in Eritrea.

The same website also reports that Dawit Isaak and 112 other political prisoners in December 13, 2008 should have moved to a special prison in the city Imbatkala on the orders of President Isaias Afeworki.

"Responsible for this was a colonel Tesfaldet Habteselasie. The prison is known to be one of the toughest in the whole of Eritrea. Among those transferred are two high-ranking within the Air Force and the former guerrilla soldier Aster Yohannes. She is married to Petros Solomon who was fisheries minister and one of the 15 Group.

The transport of prisoners took place at night, using four buses, which had curtains, so that no one would discover who was in the bus. The shipment was headed by military escort."

The Swedish-Eritrean writer and journalist Dawit Isaak has been detained in Eritrea since September 23, 2001. Dawit was previously reported to have been seriously ill. In April 2002 should Dawit according to the American press organization Committee to Protect Journalists have cared in hospital for torture injuries. In connection with that he was released from prison a few days in November 2005 he told of friends and family in Gothenburg that he was suffering from high blood pressure.

Dawit Isaak, author, playwright and journalist by profession, is today the only Swedish citizens Amnesty International adopted as prisoner of conscience.

Leif Öbrink, chairman of the support committee and Dawit Isaak's brother Esayas Isaak will, by reason of this data, to participate in Adaktusson on TV8 tonight.

Tre dagar senare beordrade regeringen internetkafeer att övervaka vilka webbplatser deras kunder besöker. ”The sole aim of certain Eritrean websites created by diaspora is to destroy Eritrea. The public must not have access to them”, säger en icke namngiven regeringstjänsteman enligt Reportrar utan gränser.

Prisutdelningen skedde på Nefertiti i Göteborg. Deltog gjorde bland andra Aye Chan Naing (DVB:s stationschef), Maria Leissner (UD:s ansvariga för mänskliga rättigheter), Åke Wredén (ledarskribent), Björn Tunbäck (Reportrar utan gränser) och Esayas Isaac (bror till Dawit).

Läs mer i GP som var på plats vid prisutdelningen.